Om Helena Bering
Helena hann med otroligt mycket under sitt 56-åriga liv och i sin gärning som psykolog och var full av nya planer och idéer för framtiden när hon den 18 augusti 2004 brutalt berövades sitt liv.
Helena studerade nordiska språk och filosofi innan hon fann sitt kall inom psykologin. Hennes första anställning som psykolog var vid Birgittas sjukhus i Vadstena där hon arbetade inom psykiatrin.
Så småningom blev skolpsykologin hennes professionella bas och barn och ungdomar fanns ständigt i hennes fokus. Hon var bland sina kolleger mycket respekterad för sin yrkesskicklighet. Sedan början av nittiotalet kombinerade hon sitt arbete som skolpsykolog i bland annat Vaxholm med psykoterapeutisk behandling av intagna vid Österåkersanstalten. Där blev hon också mycket engagerad i hur fångarnas barns skulle få rätt till
samhällets stöd och omsorg. Sin sista kväll i livet ägnade hon åt dessa frågor i ett teve-program. Helena skaffade sig också psykoterapeututbildning med symboldrama som specialitet. Helena engagerade sig också här utöver det vanliga och ingick i Symboldramaföreningens styrelse.
Hon hade de sista åren en privat psykoterapimottagning vid sidan av sitt arbete som skolpsykolog vid psykologenheten vid Stockholms utbildningsförvaltning.
Sedan början av åttiotalet arbetade hon intensivt med fredsfrågor i styrelsen för Psykologer mot kärnvapen, där hon 1994-1997 var ordförande och sedan internationell sekreterare. Vi minns väl hur hon vid det ena styrelsemötet var höggravid för att vid nästa komma med sin nyfödda bäbis i en babylift. Att inte komma var inte aktuellt.
Helena har korsat hav och länder både öster- och västerut i fredsarbetet och hon var intensivt engagerad mot krigsleksaker och för konfliktlösning och fredsfostran i skolan. Under flera år ledde hon seminarier för psykologer och läkare i Ryssland och de baltiska länderna, där man arbetade med frågan om hur man tar sig ur inlärd hjälplöshet och hittar sin professionella och mänskliga styrka i ett demokratiskt utvecklingsarbete.
Helena var fantastisk på att nätverka och lyckades på sina resor knyta nya band för det internationella fredsarbetet. Så sent som i början av augusti deltog hon i WILPF:s internationella fredskonferens i Kungälv om vattenförsörjningen i världen. Helena var ett moraliskt föredöme, alltid engagerad, alltid beredd att kämpa för mänskliga rättigheter och fred. Hon förtröttades aldrig.
Helena hade en exceptionell kapacitet att förena hemliv med arbete. Hon var en familjekär person som älskade att samla familjen runt sig. Helena och hennes man hade alldeles i början av sin relation företagit en lång resa till Indien. Det visade sig vara ett utmärkt hållfasthetsprov för ett äktenskap. De stöttade varandra i fredsarbetet och hade dessutom musiken som en viktig samlande funktion i den ständigt växande familjen.
Helena hade en otrolig simultankapacitet. Hon kunde steka köttbullar, baka bullar, amma barn och skriva en artikel i en fredstidning på samma gång. Vi kolleger såg henne aldrig stressad.
Inget var viktigare för Helena än hennes man och barn, men hon ville lämna en bättre värld efter sig till sina barn. Hon hävdade ständigt vårt ansvar att engagera oss i världens angelägenheter. Den tilltagande miljöförstöringen, spridningen av kärnvapen, förödande krig, överbefolkning, svält och vattenbrist i stora delar av världen är alarmerande frågor. Många blundar för dem och ägnar sig åt att snickra på sin egen lycka i familjekretsen.
Helena skapade med sin familj den lycka, som vi alla har rätt till, men till skillnad från många har inte Helena och hennes familj vänt sig bort från världens problem.
Helena påminde oss gång på gång att blir vi alltför rädda och vänder oss ifrån den verklighet, som vi är en del av, spelar vi de onda krafterna i händerna. Helena var inte rädd. Hon kom nära ondskan och vi förlorade henne. I vår stora sorg och saknad måste vi fortsätta det viktiga arbete som Helena ägnade sitt liv åt. Därför har en fond till Helenas minne just upprättats. Ur sorgen och smärtan kan en ny styrka växa.
INGEGERD MORVIK BROBERG
MARTA CULLBERG WESTON